dansaraldrignykter

Efter två dagar i Strömstad är man både trött och sliten. Men framför allt känner jag mig djup och annorlunda - vilket inte har någonting med resans syfte att göra.
Jag låg och funderade över mitt hat mot tjejer, varför jag faktiskt väljer att ha killkompisar och svaret var enkelt egentligen. Jag vågar inte, så enkelt är det. Vågar inte komma såpass nära någon. Såpass nära någon att bli krossad igen. Att bli kär igen.
Jag har en gräns, ingen får komma för nära.
Killar kan inte krossa mig på samma sätt, men tjejer..
(Jo, jag älskar peter men jag har problem med att ha tjejkompisar!)

Sitter och skriver svenskanovell för fullt, kansle publicerar den här sedan. Men jag gråter efter varje halvt A4.
Det blir för starkt för mig tror jag. Jag saknar Erik. Idag som alla andra dagar.

Nej. fortsätta skriva och sedan duscha. Peter sitter på tåget hit och det gör mig väldigt lycklig!
Och jag är kär i Timbaland - The way I are. gah <3 Och på lördag kommer Frida. Och sen är det lov. Åh, kul kul kul!
Jag saknar lov med Peter! 

Ha en trevlig kväll!
Puss