dansaraldrignykter

Antingen så är det söndagar som är extremt deprimerande eller så är det något annat, usch. Jag är på fett dåligt humör. Inte nog med att Peter är kvar hemma i Göteborg, min familj är ta mig fan underbart dålig. Jag funderar allvarligt på om jag inte är adopterad eftersom mina såkallade föräldrar inte har förstått det här med att man ska stötta sina barn. Dessutom en lillasyster i yngre tonåren med ständig pms. Stackars Samuel.

I vilket fall stannar jag inte kvar varken på Måg eller hemma en dag till efter jullovet. Vad ska ni göra, det är mitt liv och mina beslut. Egentligen är jag för arg och förvirrad för att skriva men det skiter jag i.
Jag har missat ett halvår av livet iochmed hur mycket jag har varit sjuk.
(Tack till alla läkare som har förstört mitt liv!)
Jag har missat så pass mycket denn aterminen at det är rent omöjligt för mig att kunna hinna ikapp. Jag orkar inte någonting. Det hade varit skönt att bli inlagd ett tag .. Men men,. Orka.

In och sova en stund och åka ut till mormor och morfar och hämta lite granris sedan. Ska nog få ut småpojkarna en stund sedan. Vad mycket tid man skulle ha över för dem om man skulle hoppa av.. 
Prata med SYV imorgon och se. Skriver mer senare.

Hejsvej