Så började det..

Och med föregående inlägg inser jag att jag än
en gång idag har gjort det igen. Mitt liv är som
ett enda stort Deja Vu.Grattis Rebecka till allt.
Jag läser diverse skvallertidningar, alla nöjes-
sidor som finns på nätet och ändå har jag urdålig
koll. Å andra sidan märks det när jag träffar vanligt
folk jag känner också då jag kan stå och stirra på dem
i ungefär fem minuter innan jag kommer på vem han / hon är.

Originalsituation:
Peter och jag står och väntar på spårvagnen vid Saluhallen
när Peter plötsligt tittar mycket odiskret på någon bakom mig
och väser:
- Snabbt! Bakom dig!'

Jag lyckas givetvis först vända mig åt fel håll, sedan vända mig
åt rätt håll för sent och inte se vem han menar alls. Damen bredvid
oss i kuren har också sett personen i fråga och ser ganska imponerad
ut. Sådär som vanliga dödliga gör när de ser kändisar. Jag frågar
givetvis Peter:
- Vem faan var det?
- Såg du inte vem det var?
- Nej, vem var det?
- Men, det var ju Christian Ohlsson?
- Vem fan är det?

De tar mig en bra stund innan jag kommer på vem Christian Ohlsson
faktiskt är. Då har han kommit en bra bit på vägen men jag ser hnom
ändå och frågar Peter.
- Var det han med svart rock?
- Eh, nej det var han som haltade.
- Va. Vadå haltade?
Peter suckade mest som svar och sen tog vi spårvagnen hem. 

Och idag gjorde jag det igen. Christian Ohlsson haltar antagligen
fortfarande. Två kändisar på mindre än en vecka. Status.
Om jag bara hade sett dem från början.Or

Kommentarer
Postat av: sandra

Tack sa hemskt mycket for kortet och pengarna, halsa alla :) Saknar dig!!

2008-09-11 @ 19:01:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0